1951 flyttades vår stuga från Svedmyra till Skrubba. Men familjens kolonihistoria började 7 år tidigare för 1944 köpte pappa Oskar och mamma Iris vår stuga i föreningen Odlaren just i Svedmyra.

Men redan efter ett par tre år började det ryktas att vi skulle bli uppsagda och tvingas flytta. Man behövde området för att bygga nya så kallade småstugor. Nu följde ett par oroliga år då vi inte visste vad som skulle hända. Men så småningom fick vi möjlighet att titta på tre områden där man kunde anlägga nya koloniområden varav Skrubba var ett. Ett annat låg ute på Ekerö men Skrubba blev pappas och mammas förstaval tack och lov.

Sen blev det då 1949 dags att lotta ut tomterna i Skrubba. Som tur var fick vi precis den lott som pappa ville ha nämligen nummer 184 och som nu ligger på Centralvägen 14. Hade vi inte fått den var det fara värt att vi hamnat på Ekerö. Pappa hotade i alla fall med det kommer jag ihåg. Så allt var frid och fröjd.

Så var det då dags att börja gräva för grunden och mura upp den. Pappa hade bestämt sig för att ha en halv källare och tur var det för pinnmon som vi hade att gräva i var mycket hård att ha att göra med. Grävandet var inte klart förrän en bit in på sommaren 1950 om jag minns rätt och sen skulle grunden muras.

Min huvudsakliga uppgift var att tillsammans med pappa och i någon mån min bror Krister hämta vatten till allt murbruket och cementen till källargolvet nere vid det som idag är vår fina badstrand. Med hjälp av ett ok på axeln och två hinkar blev det ett otal vandringar fram och tillbaka i uppförsbacke från sjön. Det var det absolut tyngsta grovarbete som jag utfört i hela mitt liv. Som tur var så var man ung och stark på den tiden.

Efter många om och men så stod grunden färdig till slut och då var det bara att vänta på stugan från Svedmyra. Det skulle fraktas på en trailer i sakta mak men der bedömdes vara allt för tung. Den var nämligen rappad så det bara var att riva av murbruket och bakomliggande hönsnät och vassmattor. När allt var klart så bestämdes datum för den stora flytten.

Pappa var på plats i Skrubba för att invänta stugans ankomst. Men det kom ingen stuga den avtalade dagen. Det visade sig att transporten tagit en olämplig väg och att man inte kom under Stockholms spårvägars luftledningar i Enskede. Så man fick kalla på hjälp från spårvägen som ryckte ut och lyfte på ledningarna så att stugan kunde komma under.

En eller ett par dagar försenad stod emellertid äntligen stugan på plats efter en period som var och är ett av de största äventyren i mitt liv.

Curt Gréen

Stäng meny
X