Om föreningen

Kolonirörelsens historia

Kolonirörelsen i Stockholm bildades i början av 1900-talet. Förgrundsgestalterna var två socialt engagerade medelklasskvinnor som hette Anna Lindhagen och Anna Åbergsson. År 1906 bildade fröknarna ”Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm”. Sju år senare hade föreningen 17 medlemmar som inte var kolonister utan människor som genom frivilligt arbete och penninggåvor stödde kolonirörelsen.

År 1915 bildades Stockholms Trädgårdskolonistförbund och 1918 Odlingssällskapet i Stockholm med omnejd. Samma år bytte Trädgårdskolonistförbundet namn till Stockholms Koloniträdgårdsförbund och tidskriften Koloniträdgården kom ut med sitt första nummer. År 1919 förvaltade Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm 16 områden med 2039 koloniträdgårdar. Två år senare tog Stockholms stad över ansvaret för koloniträdgårdarna, Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm lades ner och Stockholms koloniträdgårdsförbund tog initiativet till Sveriges koloniträdgårdsförbund–i dag Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar.

1924 bröt sig stockholmskolonisterna ut ur den landsomfattande föreningen och bildade Koloniträdgårdsförbundets Stockholmskrets – som nu är Föreningen Stor-Stockholms koloniträdgårdar (FSSK) som 2004 har 79 medlemsföreningar med ungefär 7 600 kolonister.
De 79 koloniföreningarna är anslutna till FSSK, varav 40 är odlingslotter och resten bebyggda med stugor. Föreningarna är belägna på mark som ägs av Stockholms Stad inom själva staden, eller på mark som staden äger i andra kommuner.

Skrubba Koloniträdgårdsförening

Vid Tyresövägen mot Drevviken söder om Älta ligger Skrubba Koloniträdgårdsförening med sina 197 lotter. Området anlades 1950 med stugor från andra kolonistugeområden bland annat Svedmyra, Valla, Björken, Nytorp och Kärrtorp. Man fick ett flyttbidrag på 450 kr och många hus flyttades med från de tidigare områdena. På området finns ett ej namngivet berg på 74 meter över havet, vilket är den högsta naturliga punkten i Söderort.

Skrubba var i äldre tider namn på ett torp i området, först omnämnt 1397 som tillhörde Tyresö slott.Marken tillhörde Skrubba gård som fram till 1947 var ungdomsvårdsskola- Skrubba skyddshem. Skrubba skyddshem var en uppfostringsanstalt vid som hade till uppgift att ta emot och uppfostra i mindre grad ”vanartade” pojkar hemmahörande inom Stockholms kommun.
I avsaknad av utvägar att på annat sätt omhänderta försummade eller vanartade barn hade myndigheterna under åratal överlämnat barnen till uppsikt inom inrättningar, avsedda för vuxna, mer eller mindre förfallna hjälpbehövande. Trots insikterna om det fördärvliga i ett sådant uppfostringssystem skedde ingen förändring förrän 1852 då staden övertog den sedan 1832 av enskild välgörenhet underhållna inrättningen för gossar, benämnd ”Prins Karls uppfostringsinrättning för fattiga barn” vid Tjärhovsgatan på Södermalm. Anstaltens ledning uppdrogs 1851 åt Stadsnämnden.

Åren 1875-93 väcktes gång på gång förslag om inrättningens omorganisation och förflyttning till landet, men först 1895 vann detta önskemål stadsfullmäktiges godkännande, vilka då beslöt att för ändamålet förvärva egendomen Skrubba belägen en mil från huvudstaden i en vacker och skogbevuxen trakt vid sjön Drevviken. Dit överflyttades inrättningen 1896, och erhöll då namnet Stockholms stads uppfostringsanstalt och stod under fattigvårdsnämnden.

Man hade plats för 60 pojkar i en åldern 9-18 år. De fick undervisning i vanliga skolämnen och sysselsattes dels med jordbruk, dels med undervisning i praktiska yrken (skrädderi, snickeri, trädgårdsodling m.m.) År 1920 ändrades namnet till Stockholms stads skyddshem för gossar, sedan huvudmannaskapet överflyttats till folkskoledirektionen.
Skyddshemmet övertogs 1947 av barnavårdsnämnden i Stockholm och ombildades till Drevvikens ungdomshem och fortlevde i efterhand moderniserad form fram till 1994.